Vi får i oss kolhydrater i olika former via kosten. När matsmältningskanalens olika delar har jobbat färdigt med att bryta ned kolhydraterna till små molekyler, så är slutprodukten socker (även kallat sackaros). Socker är en liten molekyl som har två delar, den är en disackarid. Den ena halvan är glukos och den andra halvan är fruktos.
Så kallade långsamma kolhydrater går långsamt att bryta ned till socker. De har ett lågt GI (=glykemiskt index). De innehåller mycket fibrer och stärkelse och det är de kolhydraterna vi bör ströva efter att konsumera. De ger energi under en längre stund och de innehåller även mineraler, enzymer, vitaminer och fibrer. De ger mer mättnadskänsla. Det finns listor på nätet som man kan söka upp och se hur GI varierar mellan olika kolhydrater. På så sätt kan det vara lättare att förstå vilken kolhydrat som är bättre att välja, framför en annan. Dessa långsamma kolhydrater finns i fullkornsbröd, fullkornspasta, ris, bulgur, couscous, mathavre, potatis, grönsaker och frukt.
Så kallade snabba kolhydrater går fort att bryta ned till socker och har då ett högt GI. Energin från dessa räcker endast en kort stund och de innehåller mestadels enbart energi.
En stor del av den totala energin vi får i oss finns i olika livsmedel där socker är tillsatt. Socker finns tillsatt i färdiga mellanmål, färdigmat, pålägg, charkvaror, såser, snacks, bröd, frukostflingor, smaksatt yoghurt och andra mjölkprodukter. Men framför allt i godis, läsk, bakverk, kakor, juice, med mera.
Om man läser på innehållsförteckningen till olika paket med livsmedel så kan det stå olika saker som alla betyder socker: sackaros, glukos, fruktos, maltos, dextros, invertsocker, HFCS (high fructose corn syrup), isoglukos, druvsocker, fruktsocker, palmsocker, råsocker, rörsocker, fruktossirap, glukossirap, oligofruktossirap, sorbitolsirap, stärkelsesirap, galaktos, honung, inulin, laktos, maltodextrin, melass med mera.
Socker ger så kalladetomma kalorier, vilket betyder att det inte finns några näringsämnen i det, bara energi. Genom kosten vill kroppen kunna få proteiner, vitaminer, enzymer, kalorier, mineraler och essentiella fetter, och av det finns inget i socker. För att kroppen ska kunna fungera över huvud taget, så behöver den allt detta. Annars får kroppen näringsbrist och funktionen blir sämre.
Efter en tid med näringsbrist så kommer olika former av symtom från kroppen signalera att allt inte är riktigt ok. Det kan handla om huvudvärk, dålig hud, orolig mage, stelhet, låg energi och andra ganska subtila symtom. Om de inte hörsammas så kommer så småningom sjukdom att uppstå. Äter man därför en kost som innehåller för mycket snabba kolhydrater, så kan det bli på bekostnad av en kost som innehåller näringsämnen. Och då missar man allt det som kroppen verkligen behöver.
Från munnen till cellerna
Nedbrytningen av kolhydraterna i kosten startar redan i munnen, mekaniskt genom att man tuggar, och kemiskt med hjälp av olika enzymer. När födan kommit till tunntarmen så har nedbrytningsprocessen av kolhydraterna gått så långt, att de små, enkla molekylerna i form av glukos och fruktos, är redo att lämna tarmen, tas upp genom tarmväggen och göra entré i blodet.
Väl i blodbanan har insulin, ett hormon som produceras av bukspottkörteln, till uppgift att samla upp glukosmolekylerna och stoppa in dem i kroppens celler. Där inne i cellen skall glukosen omvandlas till en energiform som kroppen kan använda. Inne i cellernas energifabriker (mitokonodrierna) sker en process som kallas glykolys för att bryta ned glukosmolekylen till ännu mindre bitar. Efter en rad olika kemiska reaktioner så blir slutprodukten ATP (adenonsintrifosfat). Det är cellernas energivaluta, den form av energi som kroppen kan använda.
De glukosmolekyler som inte behövs till energi just för stunden, omvandlas till triglycerider (mer om dem i avsnittet om fett) och stoppas in i kroppens fettceller för att att användas någon annan gång.
Men vad hände då med fruktosmolekylen efter att glukosmolekylen blivit upplockad av insulinet i blodet? Jo, den fraktas istället till levern för att tas om hand där, varvid fria fettsyror bildas.
Socker och vår motståndskraft mot infektioner
För mycket socker minskar vår immunitet, det vill säga din förmåga att stå emot infektioner. När halten av blodglukos stiger så går aktiviteten hos våra vita blodkroppar ned. Dessa blodkroppar är vår cellimmunitet som ska bekämpa smittämnen och främmande inkräktare.
Hur påverkas kroppens funktioner av för mycket socker?
För mycket socker försämrar upptaget av mineraler från tarmen, och ökar utsöndringen av mineraler via svett, urin och avföring Det här kan leda till benskörhet. De mineraler vi behöver vara mest rädda om, och få i oss via kosten, är krom, zink, koppar och magnesium. Dessa är helt nödvändiga för att vi ska kunna omsätta och processa kalorier.
För mycket socker leder till instabilt blodsocker, det vill säga att den mängd socker som fritt befinner sig i blodbanan varierar mycket. När blodsockret höjs efter att vi har ätit något med kolhydrater, så frisätts hormonet insulin från bukspottkörteln. Insulin har till uppgift att samla in glukosmolekylerna och stoppa in dem i cellerna. Har vi då ätit snabba kolhydrater (socker, godis, läsk, kakor och så vidare) så blir insamlingen till cellerna så effektiv så att det istället blir brist på glukos i blodet. Det leder till hypoglykemi (=för lågt blodsocker). Det är då du känner hunger, sug, irritabilitet och sämre fokus eftersom hjärnan inte får bränsle.
Kroppen, men framför allt hjärnan, kräver ett stabilt blodsocker för att fungera optimalt. Hypoglykemi leder till att man vill äta mer socker eftersom hjärnan säger att den upplever att den befinner sig i en kritisk situation. Det sämsta man då kan göra är att äta snabba kolhydrater igen, för då ökar mönstret av att äta socker, vilket leder till en berg- och dalbaneeffekt: energi- ingen energi- energi- ingen energi. Det som sker är då hela tiden en växling mellan hypoglykemi och hyperglykemi. I extrema fall kan det leda till koma, så känslig är hjärnan för detta mönster.
Socker och insulinresistens
För mycket socker kan leda till insulinresistens. När cellerna är fulla med glukos, så vägrar de att ta emot mer, trots att insulinet för söker stoppa in mer. Även produktionen av insulin kan ha svårt att hinna med när det kommer in mycket socker. Då cirkulerar istället glukosmolekylerna runt i blodet varvid vi får högt blodsocker (hyperglykemi). Glukos omvandlas dessutom till triglycerider och även dessa cirkulerar runt i blodet. Det är en kris som kroppen behöver ta hand om. Resultatet blir sjukdomar som diabetes typ 2, Alzheimers sjukdom, högt blodtryck mm.
Kalori är ett energimått som egentligen heter kilokalori (kcal). Ett gram kolhydrater innehåller 4 kcal.
För mycket socker ger låggradig inflammation
Socker är mat för jästsvampar, bakterier, och parasiter som i sin tur producerar gifter. Dessa organismer är egentligen inte dåliga i sig, de finns naturligt i våra kroppar, men de måste hållas i balans och på lagom nivå. Annars leder det till en obalanserad tarmflora, vilket kan leda till läckande tarm. Den läckande tarmen är ett syndrom där större bitar av ej helt nedbruten föda läcker ut genom tarmväggen och ut i blodbanan. Det leder till en låggradig inflammation i kroppen. Och det i sig är ett steg närmre att drabbas av bland annat autoimmuna sjukdomar och även cancer, hjärt- kärlsjukdom, Alzheimer sjukdom och för tidigt åldrande.
Socker och fettlever
“Non alcoholic liver disease” är en sjukdom som vi på svenska kallar fettlever och som inte orsakas av alkohol. Istället orsakas den av den andra hälften av disackariden sackaros, nämligen fruktos. I naturen finns fruktos i små doser, till exempel i frukt och grönsaker. Där är den bunden tillsammans med fibrer och vitaminer. Men när man plockar ut sockret från sin naturliga plats så blir det koncentrerat. Glukos sprider sig till alla celler i kroppen via blodet, medan fruktos kan endast tas om hand i levern.
Om vi äter många livsmedel som innehåller mycket fruktos (godis, läsk, juice, kakor, glass, desserter) så tvångsmatar vi levern, som inte kan hantera så mycket fruktsocker, och vi får då fettlever som resultat.
Socker och våra nerver och körtlar
För mycket socker stör hormoner och neurotransmittorer. Hormoner reglerar allt som kroppen gör och hur du mår, och neurotransmittorer är signalsubstanser som på kemisk väg förmedlar signaler från en nerv till en annan nerv.
PCOS (polycystiskt ovarialsyndrom), brösttillväxt hos män, ångest, depression, ADD (attention deficit disorder) och ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) har en länk till socker, även om sockret inte är hela sanningen bakom tillstånden för många.
Är socker beroendeframkallande?
Det finns än så länge inga klara bevis för att socker är en drog som kan jämställas med andra substanser som är klassade som droger, exempelvis morfin, kokain eller nikotin. När vi talar om sockerberoende, spelberoende, shoppingberoende med flera, så kan man använda ordet “beroende” att syfta till ett psykologiskt beroende, och då handlar det om ett mentalt eller kognitivt problem, inte ett fysiskt. Det engelska ordet “dependency” kan vara lämpligt att använda istället för det engelska ordet “addiction” här.
Enbart socker i sig verkar inte vara beroendeframkallande (inte “addictive”). Till exempel är intag av rent strösocker med sked inte lockande för de flesta, men vissa livsmedel verkar ha en form av beroendeframkallande (dependency) effekt. Ofta handlar det om en kombination av socker, fett, salt och textur. Munkänslan är viktig.
Socker ger ett ökat serotoninvärde (=signalsubstans som bildas i dels det centrala nervsystemet men också i tunntarmen). Det ger ett lugnt välbehag som är välkommet när man känner sig stressad och behöver lugna ned sig, känner sig orolig eller ledsen, eller vill belöna sig av någon anledning.
