Att fasta innebär att man undviker att äta under en bestämd tidsperiod, det vill säga en kortvarig och kontrollerad svält.

En del fastar under längre sammanhängande perioder, flera dagar i sträck och andra fastar under ett visst antal timmar per dygn.

Periodisk fasta innebär att man intar hela dygnets måltider under ett bestämt antal timmar. Resten av dygnet äter man inte.

Man fastar för att man vill försöka ge kroppen en bättre möjlighet att läka från olika typer av belstningar och låggradiga inflammationer som ständigt uppstår i kroppen. Sjukdomar som kan uppstå på grund av låggradig inflammation är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, nedbrytning av ledbrosk (osteoartrit), kronisk obstruktiv lungsjukdom, och vissa kardiovaskulära sjukdomar som ateroskleros (som leder till hjärtinfarkt och stroke).

Det som dessa sjukdomar har gemensamt är att det förekommer en försämring av cellfunktionen som leder till en försämring av hela vävnaden och det organet som vävnaden utgör. Det sker gradvis över tid, varför man inte alltid förstår att man lever på ett sätt som slutligen kommer att leda till besvär, sjukdom och för tidig död.

Hur många timmar kan man fasta?

Det är först efter att de sista resterna av den senaste måltiden har passerat genom hela matsmältningskanalen som matsmältningssystemets alla delar kan gå i vila. Det sker efter ungefär 8 timmar. De timmar som sedan följer, kan kroppen ägna sig åt det som är syftet med en fasterutin; Kroppens egen läkning. Kroppen läker genom att cellerna ökar sin autofagi. Det betyder att gamla förbrukade beståndsdelar inuti cellen transporteras till cellens lysosomer (som är en slags magsäck inne i cellen) och äts upp så att nya friska beståndsdelar kan byggas upp i stället. En slags återvinning av protein.

Det är först när kroppen känner att nivån av blodsocker och näringsämnen har sjunkit i kroppen som denna autofagi ökar. Autofagi pågår egentligen hela tiden, men den ökar efter ungefär 8 timmar. Så kan du undvika att äta i 12 timmar, mellan exempelvis 19 på kvällen och 7 på morgonen, så har det en positiv betydelse för hälsan och din kropps utrensningsfunktion och cellförnyelse.

Detta beskrev Dr Ohsumi när han fick Nobelpriset i fysiologi/medicin år 2016. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2016/press-release/

Mikrobiomet

Att fasta ger också förändringar av vår tarms mikrobiom. Det är den samlade kulturen av mikroorganismer som lever i vår tarm och på vår tarmslemhinna. I det fastande tillståndet ökar mångfalden av goda mikroorganismer i tarmen. Dagliga intag av kostfiber från grönsaker och mjölksyrad mat stöttar de goda mikroorganismerna och håller vår tarmslemhinna frisk, intakt och välfungerande.

Mikrobiomet är av största vikt eftersom det kan avgöra hur frisk eller sjuk hela kroppen är.

Om vi har ett friskt och starkt mikrobiom, har vi mycket lättare för att ta upp de näringsämnen vi behöver genom tarmväggen. Om det är sjukt och befolkat av dåliga organismer ökar genomsläppligheten i tarmväggen och vi får en läckande tarm. Vi får också svårare att ta upp de näringsämnen som vi behöver när maten passerar förbi. Genom en läckande tarmväggen kan större molekyler ta sig igenom, molekyler som inte har i blodbanan att göra. Exempel på det är delar av mat som inte riktigt är färdigsmält, bakterier och andra mikroorganismer som normalt finns i tarmen samt olika gifter. Den läckande tarmen kan leda till en låggradig inflammation i hela kroppen.

Begär efter vissa typer av mat, (så kallade cravings), ofta sött, salt, fett och kombinationer av dessa, har ofta med mikroorganismerna i tarmen att göra. Candida till exempel, som är en jästsvamp, kräver kolhydrater för att frodas. Livsmedel som pasta, bröd, kakor och godis innehåller stora mängder framför allt snabba kolbydrater. Därför ska man inte bli helt förvånad om man lider av återkommande candidainfektioner om man äter den typen av kost.